Gamla Terjärv-anor
Rapport för Släkt och Hävd, oktober 2025
Projektet Gamla Terjärv-anor drivs av en arbetsgrupp inom Terjärv hembygdsförening. Till en början var målsättningen att söka rötterna till släktlinjen Rank, som då antogs vara den äldsta i Terjärv, med hjälp av Y-DNA (farslinjer). Under de snart tre år gruppen varit verksam har syftet vidgats. De två första årens resultat har redovisats i Släkt och Hävd nr 54/2023 och nr 55/2024. Gruppens verksamhet kan följas i Facebook-gruppen Gamla Terjärv-anor.
Rätt snart bildade vi ett projekt inom FamilyTreeDNA, Descendants of Anders Rank. Efter hand har målsättningen breddats. Flera av dem som tagit det stora BigY-testet har kopplingar till andra orter i Österbotten och till Sjönejden (Lappajärvi-Alajärvi-Evijärvi). Därför har vi anhållit om att ändra projektdefinitionen till ett regionalt projekt med namnet Central Ostrobothnia DNA Project (DNA-projekt för centrala Österbotten), vilket inte ska förväxlas med landskapet Mellersta Österbotten. Projektet har när detta skrivs ännu inte fastställts.
Målsättningen är fortfarande att hitta olika invandringslinjer till Terjärv via Y-DNA, men det här projektet inrymmer nu också möjligheten att kartlägga mtDNA. Det är den typ av DNA som överförs från mor till barn, och som alltså går endast på morslinjen. Vi strävar efter samarbete både söderut, till Etelä-Pohjanmaa DNA (Facebook: Släkter i Södra Österbotten), och norrut till Pohjois-Pohjanmaan DNA-projekti. Särskilt i Sjönejden har man mycket aktiva släktforskare och man arbetar starkt på att utöka antalet testare med BigY. Där finns liksom hos oss invandring både från öster och väster, och sambandet mellan några av våra haplogrupper är högst intressant.
I det följande presenteras nya rön som framkommit efter den senaste rapporten. Se en översikt över grundbegreppen i DNA-forskning i Släkt och Hävd (SoH) 54 s 41f och en karta över släkternas vandring till Terjärv i SoH 55 s 34f.
I-haplo (västlig invandring)
Den släktlinje som vi i förra SoH betecknade med Hästbacka (testare Peter Nygård: I-FTA29076) har fått intressanta paralleller. Den har kommit till Finland från sydväst och korsat södra Finland på väg till Karelen. Sedan har den passerat Savolax utan många nedslag och landat i Vörå på 1200-talet. 1350 finns ett nedslag i Maxmo, där Ulf Furu placerats med I-BY61859. Hans äldsta kända förfader är Jöns Kuhalampi (Kolam) i Terjärv i början av 1500-talet. En annan testare i samma haplogrupp har också rötter i Kolam men anknyter dessutom till Granö och Särs/Paalanen.
Från Maxmo fortsätter en linje till Indal i Medelpad, Sverige, med flera tester daterade till ca 1850: I-FTA47278. Det finns indikationer att denna vandring kan härröra från savolaxiska ”skogsfinnar” som hade vistats en tid i Österbotten. Detta ger mycket intressanta kopplingar.
En förgrening från ca 1500 går till Caino i Vetil: I-Y161992. En Alaspää-farslinje är placerad i Korsholm så sent som 1650, men enligt pappren finns den i Vetil från slutet av 1400-talet. Det finns också ett utflöde från Vörå till Karleby ca 1700.
Lillrank-linjen som vi har behandlat tidigare avviker från dessa som har vandrat genom det inre Finland. Dess färd till Karlebynejden från Bohuslän är inte känd. Flera tester kan sannolikt komplettera rutten.
N-haplo (östlig invandring)
Vi har en uppgraderad BigY-testning av Mårten Forsander, som bekräftar tillhörigheten till Ranks linje (Lassas). Den har gjort att denna linje tilldelats en ny haplogrupp: N-FTE41978, som nu är en undergrupp till N-Y48593. Denna kvarstår på Porcka-Keurkal, som sannolikt omdefinieras om vi får med flera testare. Det finns ännu intressanta frågetecken här. Släkten har vandrat norrut från Finska viken och västra Finland.
Nu har närbesläktade haplogrupper (N-A13141 med många delningar) påträffats i Skellefteånejden, med en vandringslinje från Borgå, där den skilt sig från ovannämnda ca 700 f Kr och sedan vandrat till Vörå och Nykarleby. Där har den uppehållit sig ett par hundra år kring Kristi födelse, och sedan flyttat vidare runt Bottenviken till Kiruna, därifrån den sedan vandrat söderut. Vi har alldeles nyligen fått kontakt med forskare i Skellefteå, som söker rötter i Finland. Det finns många nya testare av denna gren i Burträsk.
Haplogrupp N-Y56761 med säte i Alajärvinejden har spjälkts. En ny undergrupp är N-A6947 med en ny testare och en som ändrats från nämnda grupp. Kvar på Y56761 finns tre personer. Alla dessa fem samt Rank (Lassas–Forsander) är undergrupper till Y48593.
Den tidigare dokumenterade Sandkulla-linjen har följt de föregående fram till 1200 f Kr i Pskov, västra Ryssland, och har också sedan passerat genom västra Finland.
En Granöättling, Bo Granholm, har i test med Big-Y fått haplonummer N-FT117143. Det finns två andra på samma nummer och via den ena har Discovery-funktionen Globetrekker placerat den i Tavastland på 1100-talet. Är det en antydan om en möjlig lösning av ett känt problem med fadern till Lars Eriksson Granö (1635-1708)? Vi skulle behöva flera testare också här. Linjen delar sig från både Rank/Porcka och Sandkulla redan för 4600 år sedan långt inne i Ryssland. Vandringsplatser är sedan Savolax och Tavastland, där de sista nedslagen finns.
Widjeskog-linjen hör också till N-haplogruppen med senaste positionsbestämning kring 1350 i Småbönders, N-BY33083. Nu har en underhaplo N-FTA85969 upptäckts med position Evijärvi. Farslinjen går via Brefdragar i Evijärvi till Söyrinki (Söffring) i Savonkylä, Lappajärvi på 1600-talet. Bakgrund finns i Savolax.
En annan koppling mellan Evijärvi och Terjärv finns i Kultalax (Kultalahti), där namnet Forsberg, som finns i Terjärv, har förfinskats till Koskinen. Denna gren har vandrat i Kymmenedalen. Kultalax-anorna har Y-haplo N-FT189798 som pekar på Kymmenedalen ca 1200. Det finns dock många undergrupper som ganska spretigt fördelas norrut till Limingo och söderut till estniska öar. Forsberg-linjen har också en savolaxisk förgrening i N-FT139742 från 1500, position Kuopio.
Även om mycket här är outforskat och osäkert att säga något om, kan vi ana att de savolaxiska och tavastländska ”skogsfinnarna” har funnit vägar också till Terjärv med omnejd. De kan sedan ha tagit sig över, eller runt, havet till den svenska östkusten. Det har tydligt skett en tidig blandning av N-haplogrupperna med de västliga I-haplogrupperna. Det är anmärkningsvärt att det västliga inflytandet med det svenska språket har tagit överhanden över det östliga.
R-haplo (östlig invandring via södra Norrland)
Så har vi ännu Timmerbackalinjen, R-haplogruppen, som har två testade (Djupsjöbacka och Duvnäs) på samma farslinje. Vi har inga nya rön för tillfället. Den sydösterbottniska DNA-gruppen arbetar med rätt många R-testade. De har kommit över havet från södra Norrland. Det finns tydliga kopplingar till Norge under vikingatiden. Jämtland-Härjedalen som finns med längs vägen hörde till Norge på den tiden.
Det är helt möjligt att det ännu framkommer helt nya haplolinjer i Terjärv.
Stöd söks för nya testningar
De nya kopplingar vi har fått till Sverige och Norge ger oerhört intressanta möjligheter att komplettera den österbottniska befolkningens historia. Det kan rentav bli fråga om omskrivningar. För det behövs mera tester. Eftersom testningen kostar en hel del ansökte en arbetsgrupp inom Terjärv hembygdsförening i september om ett bidrag från Svensk-Österbottniska Samfundet. Arbetsgruppen består av Ola Österbacka, kontaktperson, samt Kenneth Sundbom och Folke Österbacka. I ansökan uttrycks bl.a. följande förhoppningar:
”Det är en central kulturell och historisk fråga varifrån den svensk-österbottniska befolkningen härstammar och hur den har präglats av finsk och skandinavisk kultur. Vi tror att detta forskningsområde kommer att intensifieras tack vare att DNA-tekniken utvecklas så snabbt. Tidvis har debatten om den kustösterbottniska befolkningens historia gått het, inte minst kring det så kallade ”tomrummet”. Den nya DNA-forskningen kan mycket väl revolutionera historieskrivningen.”
På arbetsgruppens vägnar:
Ola Österbacka